Let me be empty, oh, weightless and maybe I’ll find some peace tonight.

~Angel av Sarah McLachlan

Kan inte sova. Förmodligen för att jag sov vid sju idag. Dumt av mig. Ligger och lyssnar på musik och kontemplerar livet. Det har varit bra med mitt psykiska mående men nu börjar det bli sämre och jag vill bara bort.

Annonser

Semester

Jag har semester nu, har redan haft en vecka. Jag tror att semester är bra för själen. Därför ska jag ha fem veckor nu i sommar. Tre nu och två senare i sommar. Även om jag trivs väldigt bra på mitt jobb så är det skönt att vara ledig, inte behöva gå upp i ottan och bara vara.

Jag har läst lite här på bloggen och jag har ibland svårt att förstå att jag mått så dåligt som jag har. För nu mår jag nästan oförskämt bra.

Jag har gått upp mycket i vikt de senaste tio åren. Något som jag ofta mår dåligt över. Samhället har lärt oss kvinnor att det värsta man kan vara är tjock. Samtidigt kan jag komma på flera egenskaper som är värre (elak, girig, gnällig, högfärdig osv) men ändå ska jag behöva skämmas över min vikt. Jag tänkte inte göra det mer! Jag är trött på samhället och patriarkatet. Trött på att diskutera utseende och vikt – det känns oviktigt för mig. Jag är hellre tjock och snäll än smal och elak. Jag var riktigt smal när jag växte upp, men jag var också en bitch. Jag är hellre den jag är nu – snäll och tjock – än den jag var då. Jag är dessutom betydligt gladare nu. That’s gotta count for something, right?

Eftersom jag mår rätt bra psykiskt så kan jag ju inte få må helt bra. Istället har jag en irriterande huvudvärk som kommer i princip dagligen. Ibland är den bättre (inte lika kraftig) och ibland vill jag bara dra täcket över huvudet…

Jag har varit hos läkare och sjukgymnast (hos sjukgymnast på företagshälsovården senast i dag) och fått övningar och tabletter men tror ni det hjälper?! Nä!

Ursäkta men jag är bara så trött på denna eviga huvudvärk. Har suttit i sen i november.

Behöver man en partner?

Som jag skrev igår har jag gått hos en psykolog nu i vår där vi har gått igenom strategier. Det var väldigt bra men en sak stör mig, han sa att man mådde bättre i ett förhållande. Jag känner att det är en uråldrig syn på saken. Jag tror man kan må minst lika bra själv. Sedan måste man ju ha vänner och familj men jag hör kollegor berätta hur de är olyckliga i sina förhållanden och jag känner bara att det är skönt att inte ha någon. Jag följer dessutom flera feministiska konton på Instagram, däribland mansbebisar (in och läs och förfaras över mäns beteenden). Genom dessa feministiska konton har jag lärt mig att enda anledningen till att jag borde ha en man i mitt liv är att han förmodligen skulle tjäna mer än jag och alltså skulle få mer pengar. Men är det värt det? Jag undrar, jag.

Jag pratade med en kompis en gång och hon frågade om jag ville träffa någon ny och grejen är den att det vill jag inte. För henne är meningen med livet typ att hitta någon att dela livet med. För mig är meningen med livet att ha kul, vara snäll och skapa fina relationer med fina människor.

Drömprinsen

Drömprinsen är en rätt så blyg och rädd katt. I förra jourhemmet skrek han mest bakom soffan men här hos mig har han blommat ut lite mer. Han kan komma och lägga sig bredvid mig i soffan och då är han så gosig, men om jag reser mig upp så blir han skrämd. Dessvärre upptäcktes nyligen att han har överproduktion av sköldkörtelhormon så han måste få medicin två gånger om dagen. Detta gör att han har blivit mer rädd för mig. Och eftersom jag både morgon och kväll måste lyfta upp honom och proppa i honom piller så är han inte direkt benägen att våga komma nära… Han har ätit medicinen i mindre än en vecka så jag hoppas ändå att han ska göra fler framsteg och kunna bortse från att jag fångar honom och proppar i honom medicin.

Han är för övrigt fjorton år gammal och tycker fortfarande om att leka, även om han ännu inte har lyckats få med Sindy eller Ceasar på sina lekar. Ceasar leker ju gärna också så min förhoppning är ju att de ska bli vänner. Häromdagen slickade han och Ceasar varandra lite på huvudet. Mattehjärtat går i taket!

Det har gått rätt lång tid sedan jag skrev här senast. Mer än ett år.

Tessans senskada är läkt och vi jobbar på igen. Hon slängde av mig för någon månad sedan och sedan dess har jag blivit rädd för att rida ut. När jag ramlade av tappade jag tyglarna och hon stack, lyckligtvis sprang hon bara hem till stallet igen och det var inte i sken som vid panik, utan bara trav och lite galopp emellanåt. Jag skenade dock efter utan att komma ikapp… Hur som helst, efter det har vi mest ridit i paddocken och det är riktigt roligt det med.

Bild från när vi faktiskt red ut senast.

Ceasar har dels fått kristaller i urinen i november förra året, dels har han fått en s.k. idiopatisk cystit (inflammation i urinblåsan) i februari. Han har repat sig bra från båda dessa episoder och får nu specialfoder för urinvägarna.

Sindy är fortfarande drottning av huset. River matte i huvudet när hon tycker jag ska gå upp och jagar de andra katterna när de kommer för nära.

Andra katter? Plural? Undrar den som vet att jag bara har två katter. Men ja, det bor numera tre katter i huset. Den tredje är Drömprinsen, en jourhemskatt från lokala katthemmet, där jag numera även är kontaktperson.

I januari började jag må sämre igen. Vet inte om det var mörkret eller varför. Fick öka medicin och gå i KBT igen (ensam denna gång istället för i grupp). Vi gick igenom det vi gick igenom i gruppen så det var inga nyheter men det var bra att fräscha upp minnet lite. När man (jag) mår sämre är det svårt att ta till allt man egentligen vet man borde göra för att må bättre.

Annars är det rätt så bra just nu, förutom en envis spänningshuvudvärk som jag haft sedan november. Jag hoppas det blir bättre med lite semester, jag jobbar bara en vecka till innan semestern!

Som jag skrev sist så hade Tessan fått en skada, det var som jag befarade en senskada så nu är det bara promenader som gäller för mig och madame. Ska tillbaka till veterinären om cirka en och en halv vecka, får se hur det ser ut då.

Annars rullar det på. Värmen den här sommaren har varit något utöver det vanliga… Stundtals har det varit skönt men mest har det varit jobbigt, speciellt på kvällarna när man ska sova… Ceasar envisas ändå med att ligga på mig, trots värmen. Älskade katt.

En liten Tessa på promenad